Changes

'''Viskosfibrerna''' utgör ca 7 % av världens fiberanvändning. I dag tillverkas en del Viskos i viskos för beklädnadsändamål. Viskosmassan görs av ren [[cellulosa ]] som med [[natronlut ]] och [[kolsvavla ]] löses till xantater. I sur lösning tillbakabildas xantaterna och cellulosan faller ut. Detta görs genom att man pressar ut viskosmassan genom fina dysor i ett bad med syra. Viskosfibern är en relativt svag fiber, men den har tidigare använts som armeringsfiber i industriella produkter, t.ex. bildäck. Dess industriella användning har numera övertagits av [[syntetfibrerna]]. För att förbättra viskosfibrernas våthållfasthet används zinksalter vid framställningen, vilket leder till zinkutsläpp. Det arbetas i dag med delvis slutna processer för att minska utsläppen. Regenererade fibrer tillverkade av proteiner har funnits i små mängder, t.ex. Lanital som gjordes på ostmassa. Försök har också gjorts att framställa önskade bakterieproteiner som är lämpliga för fiberframställning. Dessa försök har ännu inte lett till kommersiella produkter.

Produktion av regenererad cellulosa är långt mer resurssnål än odling av bomull. Förutom minskad vattenmängd vid odling och minskat behov av pesticider så utvinns upp till 10 gånger mer cellulosa från träd än från bomullsodling per hektar . Tillverkning av konstfibrer kräver tillsatser av kemikalier vilka kan vara skadliga för miljön, när de släpps ut till luft och vatten från efterföljande processverksamheter. Huvuddelen av dessa föroreningar kommer dock från kemikalier som tillförts efter själva tillverkningen . De mineraloljor som används som spinnolja har en betydande miljömässig innebörd för kommande beredningssteg i textilkedjan. Dessa hjälpmedel behöver avlägsnas fullkomligt innan färgning, vilket innebär att de kommer att finnas i utsläppsluften från högtemperaturprocesser och bidra till luftförorening, eller i vattnet från våtprocesser och därmed bidra till den organiska mängden föroreningar i det totala utsläppet [1].