Changes

'''Avklistringen ''' innebär avlägsnande av det varpklister som måste impregneras på varptrådarna för att skydda dem mot den mekaniska nötningen vid vävningen. Som klistermedel används i dag stärkelseprodukter, polyvinylalkohol (PVA), polyakrylsyra (PAC), karboximetylcellulosa (CMC). Vidare används galaktomanan och polyester. Klistermedlen måste avlägsnas före färgning och beredning. Kraven är därför att de ska vara:

Stärkelseklistren avlägsnas i regel genom att tillsätta enzym som bryter ned stärkelse och gör dem vattenlösliga. PVA, PAC och CMC är vattenlösliga. PVA är något känsligt för alkali och peroxider som kan förändra dem och göra dem svåra att tvätta ur. Vissa PAC-klister är termiskt instabila och kan bli olösliga vid uppvärmning. Importerade råvävar innehåller redan varpklister medan man i Sverige kan göra valet själv. Detta innebär normalt att val av klister inte styrs från Sverige. PVA- och PAC-klister används ofta på syntetiska material medan stärkelseklister mest används på cellulosafibrer. I regel behövs större mängder av stärkelse- och cellulosaderivaten än av syntetklistren räknat som viktsprocent på fibermaterialen.

'''Urtvättning ''' av klistermedlen måste göras för att de följande behandlingarna ska kunna genomföras. För vattenlösliga klistermedel kan urtvättningen göras direkt, men de vanligaste stärkelseklistren måste först brytas ned. Det kan göras antingen oxidativt med natriumbromit och alkali, eller enzymatiskt, med ett stärkelsespjälkande enzym, t.ex. amylas. Urtvättningen sker oftast i kontinytvättmaskiner dvs. med flera tvättlådor kopplade efter varandra, där tvättvattnet strömmar mot vävriktningen, med andra ord motströmstvätt för att spara vatten. Kortare vävlängder körs även diskontinuerligt i en apparat med flera badbyten.

'''Urkokning ''' används för att avlägsna diverse naturliga föroreningar som fröskal, vaxer och [[pektin]]er samt tidigare påförda avivage och spinnoljor. Vid denna urkokning används [[tensider]] och [[alkali]]. Speciellt fröskal och vaxer är svåra att tvätta ur och de kräver hög alkalitet och höga temperaturer för att kunna avlägsnas. Denna urkokning kallas även bykning. Bykning används för bomull som innehåller stärkelseklister. Bykning passar inte för [[syntetfibrer]] - speciellt inte om blandningar av syntetklister har använts. [[Bomull]] som höstas maskinellt innehåller en hel del metaller som ökar vattenhårdheten (kalcium, magnesium och järn). För att avlägsna dessa metaller vid urtvättningen före blekning och för att fibermaterialet inte ska skadas används komplexbildare och mineralsyror.

Sammanfattningsvis så förekommer följande typer av kemikalier vid förbehandling ([[avklistring]], tvättning, bykning, [[blekning]] och [[mercerisering]]). Av ovan nämnda substanser utgör de urtvättade substanserna den största andelen. Av dessa kan vissa typer av klistermedel återanvändas (om vävning och avklistring sker inom samma fabrik). Varken avivagerna eller de naturliga fibrernas föroreningar har något användningsområde. Tidigare användes emellertid både olja från bomullsfrön och de korta fröhåren s.k. "linters" i bomullsproduktionen. Av dessa "[[linters]]" har man tidigare gjort [[viskos]]fibrer. Den nästa största gruppen av förbehandlingskemikalier är baskemikalierna. Av dessa återanvänds en del alkali (från mercerisering). Som oxidationsmedel används i dag mest H2O2 som i princip inte ger några föroreningar. I vissa fall behövs fortfarande NaOCl som blekmedel och för avfärgning. Den största belastningen från förbehandlingen på avloppsvattnet kommer från klister, avivage och fibrernas naturliga föroreningar samt föroreningar från den miljö där de har producerats.

*[[Textilmiljöhandboken]]*[1][http://www.kemi.se/upload/Medier/Pressmeddelanden/Docs/Fosfatrapport_20061115.pdf Fosfater i tvätt- och rengöringsmedel – förutsättningar för ett nationellt förbud och förslag på åtgärder]