Changes

Det vanligaste sättet för efterbehandling eller slutbehandling är en impregnering med olika kemikalier i vattenlösning med efterföljande avvattning och torkning. Efterbehandling eller slutbehandling brukar principiellt skilja mellan två olika typer, dels de som används för att förändra utseendet, förändra greppet (hand modifier) eller känseln, dels de som används för att tillföra textilierna funktionella egenskaper.

Den viktigaste åtgärden för att få energisnåla processer är att se till att kemikalierna kommer fram till fiberytan och att få dem att fastna där. Vid all våtimpregnering finns det ett "porvolym eller inre bad" av impregneringsvätska, som fyller ut kapillärerna i tyget och som innehåller substans som inte fastnar på tyget. För att minska detta inre bad har en hel rad olika metoder för impregnering uppfunnits. Dessa metoder kallas ibland "Minimum application" eller förkortat MA. Överskottskemikalierna innebär inte bara en högre förbrukning av kemikalier, som dessutom hamnar i avloppet, utan de medför dessutom ibland en försämring av produktegenskaperna. ICC (International Institute for Cotton) har i flera undersökningar visat att överskottskemikalierna från [[hartsbehandling]] i det inre badet medförde hartsavlagringar i väven, vilket försämrade hållfastheten. Genom att minska det inre badet med s.k. MA-teknik (se nedan) erhölls bättre hållfasthet med bibehållen skrynkelåterhämtning.  Det finns i princip två sätt att minska det inre badet vid impregnering, antingen genom att tillföra en begränsad badmängd till tyget, eller genom att impregnera tyget och sedan få bort det inre badet genom högeffektiv avvattning. En s.k. "''[[Minimum Application]]''", MA, kan åstadkommas genom att använda en s.k. "Licker Roll", dvs. en vals, som delvis är doppad i impregneringsbadet och som överför en bestämd mängd till tyget. På så sätt kan man förutbestämma upptagen badmängd på t.ex. en bomullsvara till 40% räknad på tygets vikt. Detta går dock inte att åstadkomma vid vanlig impregnering om varan ska bli genomimpregnerad. Olika MA-tekniker, med strukturerade valsar och olika medlöparanordningar för badöverföring, används speciellt vid efterbehandlingar. För att dessa tekniker ska kunna tillämpas problemfritt och behandlingen inte ska bli ojämn krävs det att tygets sugförmåga är i det närmaste perfekt.  En senare MA-teknik som används i viss utsträckning är ''spraytekniken''. Den innebär att en bestämd badmängd sprayas på tyget med hjälp av sinnrika centrifugalsnurror. Den gamla vanliga tekniken, att först doppa väven i impregneringsbadet och sedan avvattna, har förbättrats på senare tid. Avpressningsvalsarna har förändrats så att avpressning har blivit jämnare (S-vals från Küster) och valsytan har förändrats för att förbättra avvattningen.  Ytterligare en teknik som provats är ''vakuumsugning''. Genom en spalt sugs överskottsvätskan ut ur tyget efter doppningen. Ojämna vävkanter orsakade dock problem med kanttätningen varvid vakuumet varierade och avvattningen blev ojämn. Tekniken används mer och mer sedan problemen med kanttätningen lösts med hjälp av en elastisk slang. Utrustningarna fungerar bäst på normala tyger som inte är alltför glesa och kan då förbätra avvattningen högst väsentligt. Det finns i huvudsak tre olika användningsområden för vakuumsugning:

I dag används vakuumsugning inom alla dessa användningsområden utom vid färgning. Flera försök pågår som visar intressanta resultat, speciellt när det gäller att få en effektiv genomfärgning jämfört med dagens foulardfärgningar. Vid vakuumsugning kan överskottsvätskan återföras till impregneringsbadet liksom vid foulardering. Dessutom kan fiberskräp och andra föroreningar, som ibland ställer till problem vid vanlig foulardering, filtreras bort. Vid återföring av överskottsvätska till impregneringsbadet bör koncentrationen i det återförda badet kontrolleras. Dels kan impregnerings-kemikalien ha adsorberats, dels innebär vakuumsteget en viss uttorkning. De flesta behandlingskemikalier har låg selektivitet och risken är därför liten att badets sammansättning ska ändras, men vid färgning kan både selektiv absorption och viss filtreringseffekt för olösta ämnen ändra färgbadet. Även vid foulardfärgning återförs urpressad färglösning till impregneringslådan. Också här vet man att selektiv absorption ändrar koncentrationerna, men återföringen sker jämnt över hela tygbredden och en "Steady state" uppnås relativt snabbt.  För alla kontinuerliga färgnings- och efterbehandlingsprocesser krävs att avvattningen mellan processerna är effektiv för att minska på överskottskemikalierna. Dessutom är det viktigt att om möjligt köra flera behandlingar i samma bad, att undvika onödiga tvätt- och torksteg och att automatisera processerna så långt som möjligt för att optimera dem. I dag motverkas dock dessa strävanden genom ständigt kortare serier.  Efterbehandling i diskontinuerliga processer är i regel mera resurskrävande än kontinuerliga processer. Den viktigaste orsaken är höga badförhållanden och små möjligheter till avvattning mellan processerna. De vanligaste diskontinuerliga apparaterna, jet-, bom-, X-rulle-, jigger- och kuffapparater, har normalt inga avvattningsmöjligheter. Tyget måste istället tas ur apparaten och centrifugeras, vilket är omständigt och tidskrävande. Det är vanligt att efterbehandlingen görs i samma apparat. I vissa fall kan man göra det i samma bad, t.ex. färgfixering och [[antistatbehandling]]. == Källor ==* [[Textilmiljöhandboken]]