Med bioackumulering menas ämnets benägenhet att lagras i vattenlevande organismer, t.ex. i en fisk. Generellt gäller att ämnets bioackumulerbarhet ökar ju mer fettlösligt ämnet är. PCB och DDT är exempel på ämnen som är bioackumulerbara. Dessa ämnen är dessutom mycket svårnedbrytbara, varför de lagras i miljön, framför allt i feta fiskar som strömming och lax.
Relaterade artiklar
Denna artikel är bara påbörjad. Hjälp gärna till att fylla på mer information!