Kemikalier används i stor utsträckning vid framställning av färdiga textilprodukter. Det kan vara kemikalier som används vid allt från fiberframställning, blekning, färgning, tryckning eller vid efterbehandlingar för att se till att slutprodukten ska ha en viss funktion. Dessa kemikalier kan sen finnas kvar i produkten och skada människa och miljö. Exempel på uppmärksammade kemiska ämnen som kan finnas i textilier är azofärgämnen, som används för att ge klara och starka färger eller flamskyddsmedel som används för att försvåra att textilierna ska fatta eld. Flamskyddsmedel är ofta svårnedbrytbara och kan även vara hälsofarliga. Speciellt bromerade flamskyddsmedel har stått inför mycket kritik och miljödebatt. Andra kemikalier som kan återfinnas i textilier är till exempel formaldehyd och olika typer av ftalater. Formaldehyd är en gas som är allergiframkallande och även misstänkt cancerframkallande. Dock är halten i textilier ofta låg men kan bland annat finnas i samband med dispersionsfärgning av syntefibrer. Ftalater används som mjukgörare i ibland annat PVC och andra polymerer och vissa misstänks vara reproduktionsstörande. Senaste åren har det varit stor diskussion om nonylfenoletoxylat som återfunnits i textilier. Nonylfenoletoxylat bryts enkelt ned till nonylfenol som är svårnedbrytbart och mycket giftigt för vattenorganismer och kan också orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön. Perfluorerande ämnen som till exempel PFOS och PFOA används bland annat vid smuts- och vattenavstötande impregneringar hos funktionsmaterial och är mycket svårnedbrytbara när de hamnar i naturen.[1] Öko-Tex 100 är en humanekologisk märkning som garanterar att det inte finns några ämnen kvar som kan vara skadliga för konsumenten. På Öko-Tex hemsida finns en lista på vilka kemikalier och egenskaper som varan testas för. Branschorganisationen Textilimportörerna har tagit fram en begränsningslista som de rekommenderar sin medlemmar att använda sig av vid import av textilier. Den kan köpas via deras hemsida.
Listor på ämnen i textilier
Utöver dessa finns det en mängd andra ämnen som kan finnas kvar i en slutprodukt. Nedan finns en lista på ytterligare ämnen eller ämnesgrupper etc. som är kopplade till restprodukter i textilier. Det bör nämnas att exemplen främst gäller vid import av textilier utanför EU. Varje länk leder till mer information. En del är exempel på kemikalier som inte får finnas kvar i varan om man vill använda märkningen Öko-Tex 100 på sin slutprodukt.
- Akrylaminer
- Antibakteriella medel (Triclosan)
- Antimon
- Arsenik
- Azofärgämnen
- Bekämpningsmedel
- Bly
- Brom
- Dispersionsfärger
- Flamskyddsmedel
- Flour
- Formaldehyd
- Ftalater
- Hartser
- Kadmium
- Klorfenoler
- Klororganiska carriers /Klorbensener
- Kobolt
- Koppar
- Krom
- Kvicksilver
- Nickel
- Nonylfenol/Nonylfenoletoxylat
- Ortofenylfenol
- Perflourerade ämnen
- Silverjoner
- Tennorganiska föreningar
- Toluener
- Vanadin
- Zink
Att testa kemikalieinnehåll i textilier
För att testa kemikalieinnehåll i textilier kan företag ta hjälp av olika testlaboratorier. I Sverige finns bland annat IFP Research, numera Swerea IVF AB (som också utfärdar Öko-Tex certifikat) i Göteborg, Textil och läderlaboratoriet i Stockholm samt Analycen i Linköping. Utomlands kan man bland annat använda sig av internationella företag som Intertek med flera.
Svensk lagstiftning för kemikalier i textilier
Svensk lagstiftningen för kemikalier i textilier finns beskrivet i en allmän formulering i (1998:944, 16§) Förordningen om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. I 16 § i förordningen anges att vissa varor, däribland kläder och material till kläder, inte får säljas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med någon kemisk produkt som kan befaras medföra skada för människor. Användningen av hälsofarliga kemiska produkter vid tillverkning i andra länder, inkluderas inte om de har avlägsnats från produkten innan den säljs i Sverige.
Miljöbalken 2kap. 2,3 och 6 §§ ställer också generella krav att den som bedriver en verksamhet ska förebygga skador på människors hälsa och miljö samt undvika produkter och varor som kan medföra risker samt ersätta dessa med sådana som är mindre farliga.
Därutöver finns ytterligare textilrelaterad lagstiftning. Från den 1 juni 2008 ersätts KIFS 1998:8 om Kemiska produkter och biotekniska organismer med en ny förskrift (KIFS 2008:2) med samma namn. Denna är baserade på EU:s begränsningsdirektiv, 76/769/EG. I den nya föreskriften finns bland annat dessa textilrelaterade lagbestämmelser:
4 § Förbud mot användningen av Tris(2,3-dibromopropyl)fosfat, Tris(1-aziridinyl)fosfinoxid och Polybromerade bifenyler (PBB) i textilvaror som är avsedda att komma i direkt kontakt med huden, t.ex. kläder, underkläder och sängkläder
5 § Förbud mot flamskyddade varor på marknaden om de innehåller pentaBDE eller oktaBDE i högre halt än 0,1 viktprocent.
11 § Begränsningar av användningen av perflorerade ämnen (PFOS) i beläggningar på textilier.
17 § Begränsning av användningen av nickel i detaljer på kläder.
20 § Förbud mot använding av azofärgämnen i textilier och läderartiklar som kan komma i direktkontakt med huden ”om färgämnena genom reduktiv avspjälkning av en eller flera azogrupper kan avge en eller flera av de aromatiska aminer som anges i den förteckning över aromatiska aminer som finns i direktiv 2002/61/EG26 i koncentrationer som överstiger 30 ppm i de färdiga artiklarna eller deras färgade delar, uppmätt enligt de analysmetoder som anges i direktiv 2004/21/EG27.”
Förbud mot användingen av azofärgämnen finns även när det gäller:
22 § Azofärgämnen som anges i den förteckning över azofärgämnen som finns i direktiv 2003/3/EG28. Dessa får inte släppas ut på marknaden eller användas som ämne eller beståndsdel i beredningar i en koncentration över 0,1 viktprocent vid färgning av textilier och läderartiklar.
Lagstiftning mot användning av nonylfenol och nonylfenoletoxylat finns i:
29 § där Nonylfenol och nonylfenoletoxylat får inte släppas ut på marknaden eller beståndsdelar i beredningar i koncentrationer om 0,1 viktprocent eller högre. Ämnena får endast användas för textil och läderbearbetning om bearbetning görs där rengöringsmedlet inte rinner ut i avloppsvattnet eller spillvattnet eller i ” system där processvattnet förbehandlas vid en särskild process, som helt avlägsnar den organiska delen före den biologiska behandlingen av spillvatten (avfettning av fårskinn)”.
För fullständig återgivning och lagtexten i sin helhet se Kemikalieinspektionens författningssamling KIFS 2008:2.
Förutom de specifika reglerna för kemikalier ovan finns också Produktsäkerhetslagen (2004:451). Den ställer krav på att endast konsumentprodukter som är säkra ur hälsosynpunkt lanseras på marknaden.
Kemikalier i textilier och REACH
EU:s nya kemikalielagstiftning, REACH omfattar regler för användning av enskilda kemikalier såväl som kemiska substanser, både som komponenter i kemiska produkter och i varor. Främst reglerar REACH ämnen och beredningar (blandningar av ämnen) men även varor (t.ex textilier) som innehåller farliga ämnen. ett sätt genom att när registreringen av ämnen och beredningar görs måste man även bedöma hur ämnena används i varor hos nästa användare. Ska en varutillverkare använda ett ämne som inte är registrerat
Utöver detta så påverkas ämnen i varor (kemikalier i textilier) enligt följande punkter:
- Begränsning - REACH kommer att ta över och omfatta hela det nuvarande s.k. begränsningsdirektivet 76/769/EG från och med 1 juni 2009. Nya begränsningar kommer också att införas för att förbjuda och begränsa farliga varor på marknaden. Hänvisningarna till begränsningsdirektivet gäller med andra ord till och med 31 maj 2009. Begränsningsdirektivet motsvarar inom svensk lagstiftning KIFS 2008:02.
- Registrering - Registrering av ämnen som avges från varor krävs om ämnet är avsett att avges under normala eller rimligen förutsägbara användningsförhållanden. Kraven gäller endast om mängden av ämnet överstiger 1 ton per tillverkare/importör och år samt om ämnet inte tidigare registrerats för samma användning. Förhandsregistrering ska göras senast 1 december 2008.
- Anmälan - När det gäller särskilt farliga ämnen i varor, (ämnen som finns den s.k. kandidatförteckningen) måste tillverkaren/importören göra en anmälan (ej registrering) till kemikaliemyndigheten om halten av ämnet överstiger 0,1 viktprocent. ECHA har sen rätt att begära in fullständig registrering.
- Konsumentinformation - Konsumenter har rätt att vid begäran inom 45 dagar få information om kemikalieinnehåll och säker användning av en vara.[2]
Arbetsmiljö för butiksanställda
I media rapporteras att butiksanställda får allergier, tvingas använda skyddshandskar med mera när de hantera textiler och kläder vid till exempel uppackning.
Källor
- [1] Kemikalieinspektionens hemsida
- [2] REACH och varor, Broschyr, Kemikalieinspektionen, Mars 2007.
Externa länkar
Testlaboratorier
- Swerea IVF AB(IFP Research)
- Textil & Läderlaboratoriet
- Analycen
Externa dokument
- Guidance on requirements for substances in articles, ECHA, Maj 2008
- Handukar med ett smutsigt förflutet – Naturskyddsföreningen, 2007?
- Kemikalieinspektionens faktablad om kemikalier i textilier, 2005
- Kemikalieinspektionesn faktablad om REACH och varor, 2007
- Kemikalieinspektionens författningssamling KIFS 2008:2
- Kemikalieinspektionens rapport Kemikalier i textilier, 1997
Uppsatser
- Systematisk testning av kemikalie innehåll hos KappAhl, 2007
- Antibakteriella tillsatser i varor inom sport och fritidsbranschen, 2007