Textilavfall är oönskade textilier som människor använt eller åstadkommit och som de inte längre behöver. Till textilavfall räknas både textilspill från textilproduktion, till exempel vid sömnadsteget, samt använda och uttjänta textila produkter och kläder som är i slutet av sin livsfas. Textilaavfall kan antingen återanvändas eller återvinnas.
Återanvändning
Textilier kan återanvändas på olika sätt både som begagnade kläder, till industriella rengörings- och polishtrasor eller som mattfyllnad och stoppning i bilar eller återanvändning för trasmattetillverkning med mera. De största organisationerna som samlar in kläder till återanvändning i Sverige är Myrorna, Emmaus och Röda Korset.
Återvinning
Vid återvinning görs textilprodukten om till fiber igen och därefter tillverkas nya textilier eller används fibrerna till andra användningsområden. Ett problem är att kvaliteten på fibern ofta blir sämre vid upprepade återvinning. Ett annat problem som försvårar återvinning av textilier är produkter med blandade fibrer som omöjligör fibersortering. Återvinning av textilier görs antingen mekaniskt, termiskt eller kemiskt. Återvinning av bomull är attraktivt på pappersmarknaden, bl.a. till sedeltillverkning.
Sveriges textilavfall
Varje år säljs textilier för 100 000 ton i Sverige. Samtidigt hamnar cirka 50 000 ton textilt avfall i hushållsavfallet varje år. Detta är ca 2 procent av den totala mängden hushållsavfall. Drygt 50 procent av detta avfall förbränns i landets förbränningsanläggningar och går till energiåtervinning. Textilt avfall som går till förbränning utgör inget miljöhot på kort eller lång sikt. Det kan dock finnas alternativa metoder att ta hand om det textila avfallet som är bättre ur resurshushållningssynpunkt.
Naturvårdsverket har gett ut en rapport om återvinning och återanvändning av textilt avfall,"Redovisning av kretsloppsdelegationens beställning till Naturvårdsverket om producentansvar för textilier". Där konstateras bland annat att dramatiska sociala förändringar under de senaste 50 åren har påverkat både vår livsstil och våra avfallsströmmar. Medan våra farföräldrar skulle ha lagat, ändrat och återanvänt kläder och linne för att erhålla "maximalt användbart liv" för textilierna är det mer vanligt i dag att kasta trasiga eller slitna kläder.
Historik
Den textila avfallsindustrin brukar kallas den äldsta och mest etablerade återvinningsindustrin. Vanan att ta hand om textilavfallet är mycket gammal och har funnits i de flesta av Europas länder i mer än hundra år. Vanligen förekom återvinning bakom kulisserna. Produkter gjorda av återvunnet material betraktades som sämre och orden "shoddy", "open waste" eller "lumpull", användes för att markera dålig kvalitet. I utvecklade länder var det nästan tabu att använda tyg från återvunnet material.
I Sverige förekom tidigare materialåtervinning i större skala hos företaget Gotthard Nilsson AB i Älmhult. Här bedrevs industriell återvinning av textilfibrer från framför allt textilfabrikernas textila spill. Upparbetningen av textilfibrer innebar sortering, rivning och droussering (finare material till bl.a. filtar). Det material som kom fram levererades för spinning, nålning och stoppning eller som bulkvara till en speciell avdelning inom företaget, där materialet vidareförädlades till ljud/isoleringsprodukter. Återvinningsverksamheten lades emellertid ned 1992.
Textilspill
Tidigare fanns det fabriker som använde textilspill och gamla uttjänta textilprodukter för framställning av nya textilförband, så kallade shoddyfabriker. Idag finns tecken på att denna tillverkning börjar återupptas. I ett avfallsprojekt, som drivits av branschforskningsinstitutet IFP, har ett antal svenska textilföretag inventerats med syftet att se över olika möjligheter att minska mängden textilavfall som i dag går till de kommunala deponeringsanläggningarna. Syftet med projektet var att restprodukter från tillverkningen i form av fibrer av olika slag (kantremsor, kasserade vävar etc) i större omfattning ska hanteras separerat från övrigt avfall. Enligt utredningen, som baseras på inventering av 12 företag, går 25 procent av avfallet till tipp och 44 procent förbränns i anläggningar med energiåtervinning. Resterande 31 procent återvinns i bl.a. egna processer.