När det gäller fibrer av djurhår är fårullen helt dominerande. Ändå utgör den bara ca 3 % av världens använda fibermängd. På grund av ullens höga pris är dock det ekonomiska värdet betydligt större. Fåravel bedrivs i mindre skala i många länder i Amerika, Europa och Asien, men Australien, Nya Zeeland och Ryssland är de stora exportländerna.
Fåravel sliter en hel del på växtligheten, speciellt på tillväxten av träd och buskar. I vissa fall behandlas fåren med medel mot mask och fästingar genom att de sprayas eller att de får gå genom ett bad med vissa insektsmedel. Ull består av proteiner som fungerar som föda åt insekter som mal och pälsängrar. Deras ägg och puppor som kan finnas i ullen kan börja utvecklas vid lagring eller under långa sjötransporter. Därför har malmedel utvecklats för att dessa insekter inte ska kunna förstöra ullen under lagring m.m. Även färdiga produkter behandlas i vissa fall med malmedel. Dessa medel är ofta svårnedbrytbara och bioackumulerbara, dvs. de kan lagras i levande organismer.
Ullklippning är ett svårt arbete som ofta ger skador på djuret och även på fårklipparen. Man experimenterar därför med olika växthormoner som gör att ullen kan falla av fåren utan att man klipper dem. Även fårullen måste befrias från olika föroreningar innan den ingår i de textila processerna.
I den nyklippta fårullen förekommer förutom pesticidrester, naturliga föroreningar i form av torkad svett, smuts (lera, jord, damm) och ullfett. Vid avkokning påverkar dessa syrenivån i vattnet vilket innebär en negativ miljöpåverkan . Ullfettet - som i råullen kan uppgå till 10-15 % av vikten - tvättas ur till en viss del. En del av ullfettet lämnas kvar, ca 4-6 %, för att ullen ska behålla sin smidighet vid kardning och spinning. Råullen innehåller dessutom en hel del föroreningar som gräs och växtdelar. Dessa avlägsnas genom behandling i svavelsyra (karbonisering). Både borttvättningen av ullfettet och karboniseringen innebär miljöproblem. Även en del malmedel tvättas bort samtidigt med ullfettet. Andra djurhår som angora, kamel, lama, alpacka, vikunja och kanin utgör bara små fiberkvantiteter.
Miljöfakta
Topografi - Djurhållning i stor skala av får och getter innebär alltid ett visst slitage på växtligheten. Djuren kan vara effektiva att hålla landskapet öppet, men i torrare områden kan det leda till att en sparsam växtlighet förstörs, vilket leder till uttorkning och erosion.
Parasitbekämpning - Kan behövas för vissa fårraser beroende på klimatförhållandena.
Malmedel - Används för att skydda ullen mot insektsangrepp. Många malmedel är svårnedbrytbara och bioackumulerbara och är därför förbjudna i många länder.