Syntetfibrer

En syntetfiber är en typ av konstfiber. Syntetfibrer står kemiskt sett nära plasterna. Vissa syntetfiber har exakt samma kemiska uppbyggnad som vissa plaster. Ett stort användningsområde för syntetfibrer är tillverkning av textilier.

Råvaror för syntetfibrer är exempelvis kol, vatten och syre. Råvarorna syntetiseras (sammanfogas) till långa molekylkedjor, en process som kallas polymerisation. Därefter smälts eller löses denna polymer till en spinnlösning. Spinnlösningen pressas genom en dysa med små hål för att bilda långa fibrer.

Samma syntetfiber kan ha olika namn (handelsnamn) beroende på vem som tillverkat den och var den tillverkats. Några välkända syntetfibrer är nylon, akryl, polyester och polyamid.

Historik

Efter andra världskriget började produktionen av de så kallade helsyntetiska fibrerna, dvs. man syntetiserade även de kedjepolymerer ur vilka man sedan spann ut fibrerna genom tunna dysor. Som utgångsmaterial för syntesen av dessa kedjepolymerer använder man i dag vissa fraktioner från oljedestillationen (nafta och alkener), men för den första polyamidtillverkningen utnyttjades pentoser från majskolvar. I dag är oljekemin helt dominerande vid tillverkningen av de syntetiska fibrernas kedjepolymerer, men även växtmaterial kan användas för syntetfibertillverkning.

Dessa fibrer är helsyntetiska och görs av mineraloljefraktioner ur vilka man framställer mo-nomerer. Ur dessa framställs kedjepolymerer, antingen genom kondensation av flera monomerer, eller genom styrd additionspolymerisation av omättade monomerer, t.ex. Syntetfibrer. Totalt används 2-4% av utvunnen mineralolja för framställning av syntetmaterial inklusive fibrer. Vanligaste syntetfibrerna är polyster och polyamid.

Detta avsnitt behöver utökas. Hjälp till genom att fylla i mer!