200px|thumb|right|ILO:s logotypILO (International Labour Organisation) är FN:s facksorgan för sysselsättnings och arbetslivsfrågor. Organisationen är ett så kallat trepartsorgan där både representanter från regering, arbetsgivare och arbetstagarorganisationer från medlemsländerna finns representerade. ILO har idag 177 medlemsländer.
ILO:s mål är att bekämpa fattigdom och främja social rättvisa genom att verka för sysselsättning, goda arbetsvillkor och att värna om fackliga fri- och rättigheter. Verksamheten består i att ta fram globala konventioner och rekommendationer för rättigheter i arbetslivet. Därefter är det upp till medlemsländerna att ratificera, det vill säga skriva under dessa och implementera konventionen i den nationella lagstiftningen. Alla medlemsländer har inte ratificerat alla konventioner.
1969 fick ILO Nobels fredspris för att de haft ett varaktigt inflytande på flera länders lagstiftning.
ILO:s kärnkonventioner
ILO har åtta så kallade kärnkonventioner. Skillnaden mellan kärnkonventionerna och de andra konventionerna är att dessa ska gälla i ILO:s alla medlemsländer det vill säga inte bara i de som har ratificerat dem. Därför kallas det för grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet.
- Nr 29 Om tvångs- eller obligatoriskt arbete
- Nr 87 Om föreningsfriheten och organisationsrätten
- Nr 98 Om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
- Nr 100 Om lika lön för män och kvinnor
- Nr 105 Om avskaffande av tvångsarbete
- Nr 111 Om diskriminering vid anställning och yrkesutövning
- Nr 138 Om minimiålder för arbete
- Nr 182 Förbud mot värsta formerna av barnarbete