Ull

English (en) svenska (sv)

När det gäller fibrer av djurhår är fårullen helt dominerande. Ändå utgör den bara ca 3 % av världens använda fibermängd. På grund av ullens höga pris är dock det ekonomiska värdet betydligt större. Fåravel bedrivs i mindre skala i många länder i Amerika, Europa och Asien, men Australien, Nya Zeeland och Ryssland är de stora exportländerna.

Fåravel sliter en hel del på växtligheten, speciellt på tillväxten av träd och buskar. I vissa fall behandlas fåren med medel mot mask och fästingar genom att de sprayas eller att de får gå genom ett bad med vissa insektsmedel. Ull består av proteiner som fungerar som föda åt insekter som mal och pälsängrar. Deras ägg och puppor som kan finnas i ullen kan börja utvecklas vid lagring eller under långa sjötransporter. Därför har malmedel utvecklats för att dessa insekter inte ska kunna förstöra ullen under lagring m.m. Även färdiga produkter behandlas i vissa fall med malmedel. Dessa medel är ofta svårnedbrytbara och bioackumulerbara, dvs. de kan lagras i levande organismer.

Ullklippning är ett svårt arbete som ofta ger skador på djuret och även på fårklipparen. Man experimenterar därför med olika växthormoner som gör att ullen kan falla av fåren utan att man klipper dem. Även fårullen måste befrias från olika föroreningar innan den ingår i de textila processerna.

I den nyklippta fårullen förekommer förutom pesticidrester, naturliga föroreningar i form av torkad svett, smuts (lera, jord, damm) och ullfett. Vid avkokning påverkar dessa syrenivån i vattnet vilket innebär en negativ miljöpåverkan . Ullfettet - som i råullen kan uppgå till 10-15 % av vikten - tvättas ur till en viss del. En del av ullfettet lämnas kvar, ca 4-6 %, för att ullen ska behålla sin smidighet vid kardning och spinning. Råullen innehåller dessutom en hel del föroreningar som gräs och växtdelar. Dessa avlägsnas genom behandling i svavelsyra (karbonisering). Både borttvättningen av ullfettet och karboniseringen innebär miljöproblem. Även en del malmedel tvättas bort samtidigt med ullfettet. Andra djurhår som angora, kamel, lama, alpacka, vikunja och kanin utgör bara små fiberkvantiteter.

Topografi - Djurhållning i stor skala av får och getter innebär alltid ett visst slitage på växtligheten. Djuren kan vara effektiva att hålla landskapet öppet, men i torrare områden kan det leda till att en sparsam växtlighet förstörs, vilket leder till uttorkning och erosion.

Parasitbekämpning - Kan behövas för vissa fårraser beroende på klimatförhållandena.

Malmedel - Används för att skydda ullen mot insektsangrepp. Många malmedel är svårnedbrytbara och bioackumulerbara och är därför förbjudna i många länder.

Ull är en ytterst komplex fiber, utvecklad för miljoner år sedan för att skydda varmblodiga djur i mängder olika klimat och förhållande. I jämförelse är syntetiska fibrer enkla, och utvecklade för ett begränsat användningsområde. Ull är väldigt motståndskraftigt och elastiskt, och kan böjas 30 000 gånger utan att det går sönder eller förstörs. Varje ullfiber kan töjas ut en tredjedel för att sedan gå ihop till original längd.

Eftersom ull absorberar vattenånga, ger det en överlägsen komfort i både kallt och varmt väder. I kallt väder gör även lite fukt på skinnet att man känner sig kall, och reducerar kroppstemperaturen. Genom att ullen absorbera vattenånga lämnas det ett torrt luftlager i mellan plagget och kroppen som hjälper kroppen att hålla temperaturen. Luft är den bästa isolatorn som finns i naturen, och detta förklarar varför ull är kan hålla kroppen varm så bra. Ullens fiber ligger en bit ifrån varandra och fast i mellan finns luftfickor. Den luften som är fast i fiber fungerar som en isolator. Luftfickorna hjälper även för att hålla kroppstemperaturen nere i varmt väder. Isolationen fungerar då som en skyddsbarriär som håller värmen ute. Det som är så bra med ull är att samtidigt som de absorberar vattenånga, stöter den ifrån vätska. Kläder gjorda av ull har en väldigt bra hållbarhet, och ser nya ut under en lång tid. Detta på grund av att ull har en smutsavstötande egenskap som gör att plagg håller sig rena längre, och inte behöver tvättas speciellt ofta.

Ull har en annan egenskap som inte är lika känd. Proteinet som ull är uppbyggd av är flammhämmande och är därmed svårantändligt. Även ullens förmåga att hålla vattenånga bidrar till att den brinner dåligt. Ull kan börja brinna, men lågan brinner inte vidare länge utan fibrerna förkolnas och elden släcks. Denne egenskap gör därför ull lämpligt att använda vid riskfyllda moment, som kan medföra eldfara.

Ull är en naturlig fiber som både går att återanvända och återvinna. Återanvänd ull framställs genom att det gamla ulltyget rivs, eller klipps isär, och spinns på nytt. Detta medför kortare fibrer och resultatet bli av sämre kvalité än originalet. Merparten av återanvänd ull går till fyllningsmaterial, men för att öka kvalitén kan det blandas med nyproducerad ull, eller andra material som till exempel bomull.

Energimängden som krävs för att producera återvunnen ull jämfört med nya ullfibrer ligger ungefär på hälften. Det är en fördel att den går att få fram utan att man behöver använda sig utav växtkemikalie, men det finns tyvärr andra nackdelar. Råull innehåller som andra naturfibrer en hel del föroreningar, som smuts och fett, då bland annat det värdefulle lanolin, och är den enda fibern som kräver våttvätt innan den produceras. För att lösa upp fettet fungerar ett enkelt riktigt varmt bad, men i industrin används tvättmedel och alkali. I kommersiell ull tas grönsaksmateria bort genom förkolning, medan i mindre arbetad ull görs detta för hand med ett milt tvättmedel. Gör man det för hand kan lanolinet tas hand om, och användas till kosmetika och hudkrämer. För att ta fram ett kg ren ull, produceras 1,5kg avfalls föroreningar.

Efter rengöringen sorteras fibrerna efter dess kvalité och skickas vidare i produktionskedjan. Framförallt gällande merinoullen sker en mätning av grönsaksmateria som är kvar i fibern, längd och styrka på fibern, och även ibland färg och komfortfaktor.

Naturfibrer, bland dem ull får ofta en bruten vit färg, och kräver blekning för framställning av vita eller ljusa textiler. Blekning förekommer även vid färgning av mörka färger, då för att få ett jämt resultat. Att bleka fibrerna gör dem svagare, och försämrar hållbarheten. Det är vanligt at bleka med väteperoxid i en våtprocess, och det krävs ganska höga temperaturer för att få resultat.

I ull industrin används det ofta krom I samband med färgning, detta på grund av dess färg fasthet och möjliga färgspektrum för en låg kostnad. Det har utvecklats färger med ett lågt krominnehåll, men när ull ska färga i framförallts svart och vissa blåa färger finns det ibland inga alternativ för att uppnå samma färgfasthet.

Intresset för naturliga färgningsmedel som användes under lång tid innan de moderna syntetiska fägningsmedlen kom, har åter upptäckt. Med de naturliga färgningssätten begränsas färgspektrumet och färgen är inte lika hållbar. Dock kan man med de naturliga färgsätten få fram intressanta effekter på det ullfibern.

För att undvika att ullplagg bli skrynkliga finns det en process som innebär att varje liten ullfiber är kemiskt modifierad och täckt av tunn yta av polymerer genom användning av klor. Detta gör att fibrerna lätt glider över varandra när yllet är blött. Denna process släpper ut oacceptabelt höga mängder av organhalogener i avloppen. Regler angående utsläpp varierar mellan länder, men i vissa länder krävs det licens för att få använda sig av processen. Bland annat CSIRO, och kemiska producenter arbetar för att få fram en process som inte kräver klor. Det finns redan polymerer som innehåller låg eller ingen halt av klor, och det arbetas för att utveckla metoden och få ut den på marknaden. Eftersom ull är ett naturligt protein kan det bli angripet av mal, skalbaggar, och andra skadedjur. Fåren blir behandlande med antingen injektioner av insektsmedel, eller blir de doppade i insektsmedelsbad. Om fåren inte behandlas kan det leda till ett obehagligt välbefinnande, som kan spridas över hela flocken. Kemikalier som används kan skada både människan och vattendragen, och då även fåren. Tidigare användes organfosfat mot skabb i dessa kemikaliebad, något som visat sig ge nervskador på människan. Cypermetrin som är minde hälsofarligt för människan är 1000 gånger farligare för vattenlevande organismer, och förorenar vattendragen.

Två sorters antibiotika, är godkända att tillsätta i maten för att öka tillväxten av får. Dessa gör att fåren växer aningen fortare och kan kompensera förlusten som sker på grund av ohälsosamma förhållanden i följd av överbefolkning. Antibiotika som används inom jordbruk hamnar i grundvattnet, och då även i dricksvatten i närliggande område. Detta ökar risken för att resistivitet för antibiotika bland människor.

I nästan alla länder, bland annat Sverige ses ullen som en andrahands produkt, det är köttet som ger pengar. Detta medföljer att får sällan föds upp för deras ull, och detta innebär att ullen blir grov och kvalitén är sämre än vad den skulle kunna vara.

Förutsättningarna för fåruppfödning i Sverige är goda, detta på grund av det svala klimatet och de stora betesarealerna som finns och gör att parasiter inte får någon större spridning. De svenska fåren föds upp för deras kött och oftast slängs ullen, eftersom det saknas efterfråga. Ull från svenska får är för grov för att använda till tunna plagg, men har flera fördelar. Nyanserna brunt, grå och svart som förekommer på får i Sverige är ovanliga, och utomland hittar man bara dess nyanser naturligt hos alpacka. Ull från våra vita får är ovanligt glansiga och liknar mohair. Australienska merinofår i motsats till de flesta andra får, föds upp för sin ull. Ett enda får kan producera upp till 5 kg ull med hög kvalité. De är framodlande för att få så mycket ull som möjligt, och detta har medfört att de har överflödigt skinn bland annat runt halsen. Det extra skinnet lägger sig i veck och lockar till sig skadedjur, som i sin tur gör att det krävs mer behandlig mot insektsangrepp.

År 2005 efterfrågades 1,23 miljoner ton ren ull, något som representerar ungefär 2 % av alla textilfibrer. Efterfrågan har hållit sig på en ganska stadig siffra i många år, jämfört med polyester som har dubblats de senaste 15 åren. Ull är en bra fiber gällande energi, då det bara krävs knappt 10MJ energi per kg, medan akryl kräver över 100 MJ per kg. Däremot är vattenmängden som krävs ungefär lika stora. På ett hektar mark får man fram ungefär 62kg ull, jämfört med odling av hampa som ger ungefär 1200-2000 kg fibrer på samma landyta.

Efterfrågan på tunnare, mjukare, funktionella, och estetiskt tilltalande textile ökar. Vanlig ull kan normalt inte spinnas till att få dessa egenskaper. Genom att använda sig av en ny teknik, som innebär att man modifierar fibrerna till silkeliknande. Detta görs genom att man behandlar fibrerna med kemiska medel som natrium, vätesulfit, och genom en ångprocess dras fibrerna ut. Detta resulterar i en längre fiber med 3-4 mikron mindre diametern och med större lyster. Dessa egenskaper gör att fibrerna kan konkurera i en ny marknad.

Snabbtorkade merinoull är något som CSIRO forskar på. Ull är känt för att vara långsamt på att torka, trots sin vattenavstötande egenskap. Vissa polymerer har visat sig binda starkt till fibrerna och reducerar vattnets förmåga att tränga in i fibrerna. En behandling ska enligt forskning hålla plaggets tid ut. Fördelarna med snabbtorkade ull är att det bara håller en fjärdedel så mycket vatten jämfört vanlig ull. Detta innebär att denna ull dropptorkar på en fjärdel av tiden det tar för obehandlad ull. Den behandlande ullens torktid går att jämföra med polyester, runt 2 timmar för att få det helt torrt. Detta gör att ullen inte kräver lika mycket energi att torka, efter som vatten som det behandlade plagget håller, är mindre än hos obehandlad ull.

Att använda en borste på ytliga fläckar kan förhindra att djupare fläckar blir kvar. Fläckar på ull ska tas bort på en gång, och då med en ren trasa, aldrig med papper. Ett blött ullplagg ska undvikas att vara närma en värmekälla, och ull ska aldrig torktumlas, om det inte står att det går på tvättråden. Att lufta ull kan vara mycket effektivt när man vill få bort ovälkommen lukt. När ull ska torkas bör det hängas luftigt och på bra hängare så att eventuella veck kan hänga ut sig. Ullplagg mår bäst av att får vila ett dygn i mellan användningarna, det ger ullen en möjlighet att ta igen sig. En viktig regel som gäller stickade plagg är att aldrig låta dem hänga, utan de ska förvaras vikna och luftigt

För att få bli certifierad för ekologisk ull finns det olika kriterier men de starkaste är, att fåren inte blir doppade i insektsmedel för att skydda ullen mot angrepp, och att man inte har fler får på ett område, än vad området klarar av. Den ekologiska ullen kostar mer av flera anledningar. Eftersom det inte produceras i samma utsträckning som vanlig ull, kan de därför inte konkurera med de större producenterna. Ett av kraven för att bli ekologiska är att markerna inte får överbetas, och detta medför färre får per landenhet, än vad som krävs för vanlig ull. Detta gör att det kräver mer mark för att hålla samma antal får. Ekologisk ull tvättas i certifierade ekologiskt biologiskt nedbrytbart tvättmedel, och inget annat, i jämförelse med vanlig ull som tvättas med många olika kemikalier. Ekologisk ull används idag till samma saker som vanlig ull, dock framförallt barnkläder. Marknaden för den giftfria ullen ökar, och marknaden ser mer och mer utav den.

Mulesing är bruket att klippa bort hud kring analöppningen på får, för att förebygga angrepp från blåflugor. Metoden innebär enligt kritikerna djurplågeri. En rad åtgärder har vidtagits för att avskaffa denna metod. Australiensiska Ull Industrin har beslutade att metoden skulle upphöra senast 31 dec 2010. Mulesing är redan utfasad i Nya Zealand.

Från början var tanken att mulesing skulle göras på får när de blivit avvänja från sin mamma, eftersom ingreppet tycktes för rått att göra på lamm. Vad som kom fram var att effekten blev bättre och fåren blev skyddade under länge tid om ingreppet skedde när de var små lamm. För lamm äldre än 2 månader tar läkningen runt 2 veckors. Ingreppet innebär att veckad hud från djurets rumpa till bakbenen skärs bort. Det sker utan någon slags bedövning. Efter ingreppet läker såret ihop och gör att områden nu saknar ull, och förhindrar att avföring och andra partiklar fastnar och lockar till sig skadedjuren.

http://www.wool.com

http://en.wikipedia.org/wiki/Wool

Sustainable fashion & textiles, Kate Fletcher

http://www.ota.com

Tyg eller otyg? Fakta underlag Miljövänliga veckan 2007, Naturskyddsföreningen

http://www.organicwool.com.au

www.synchrotron.vic.gov.au

http://www.csiro.au