Ull

När det gäller fibrer av djurhår är fårullen helt dominerande. Ändå utgör den bara ca 3 % av världens använda fibermängd. På grund av ullens höga pris är dock det ekonomiska värdet betydligt större. Fåravel bedrivs i mindre skala i många länder i Amerika, Europa och Asien, men Australien, Nya Zeeland och Ryssland är de stora exportländerna.

Fåravel sliter en hel del på växtligheten, speciellt på tillväxten av träd och buskar. I vissa fall behandlas fåren med medel mot mask och fästingar genom att de sprayas eller att de får gå genom ett bad med vissa insektsmedel. Ull består av proteiner som fungerar som föda åt insekter som mal och pälsängrar. Deras ägg och puppor som kan finnas i ullen kan börja utvecklas vid lagring eller under långa sjötransporter. Därför har malmedel utvecklats för att dessa insekter inte ska kunna förstöra ullen under lagring m.m. Även färdiga produkter behandlas i vissa fall med malmedel. Dessa medel är ofta svårnedbrytbara och bioackumulerbara, dvs. de kan lagras i levande organismer.

Ullklippning är ett svårt arbete som ofta ger skador på djuret och även på fårklipparen. Man experimenterar därför med olika växthormoner som gör att ullen kan falla av fåren utan att man klipper dem. Även fårullen måste befrias från olika föroreningar innan den ingår i de textila processerna.

I den nyklippta fårullen förekommer förutom pesticidrester, naturliga föroreningar i form av torkad svett, smuts (lera, jord, damm) och ullfett. Vid avkokning påverkar dessa syrenivån i vattnet vilket innebär en negativ miljöpåverkan . Ullfettet - som i råullen kan uppgå till 10-15 % av vikten - tvättas ur till en viss del. En del av ullfettet lämnas kvar, ca 4-6 %, för att ullen ska behålla sin smidighet vid kardning och spinning. Råullen innehåller dessutom en hel del föroreningar som gräs och växtdelar. Dessa avlägsnas genom behandling i svavelsyra (karbonisering). Både borttvättningen av ullfettet och karboniseringen innebär miljöproblem. Även en del malmedel tvättas bort samtidigt med ullfettet. Andra djurhår som angora, kamel, lama, alpacka, vikunja och kanin utgör bara små fiberkvantiteter.

Miljöfakta

Topografi - Djurhållning i stor skala av får och getter innebär alltid ett visst slitage på växtligheten. Djuren kan vara effektiva att hålla landskapet öppet, men i torrare områden kan det leda till att en sparsam växtlighet förstörs, vilket leder till uttorkning och erosion.

Parasitbekämpning - Kan behövas för vissa fårraser beroende på klimatförhållandena.

Malmedel - Används för att skydda ullen mot insektsangrepp. Många malmedel är svårnedbrytbara och bioackumulerbara och är därför förbjudna i många länder.

Ekologisk ull

För att få bli certifierad för ekologisk ull finns det olika kriterier men de starkaste är, att fåren inte blir doppade i insektsmedel för att skydda ullen mot angrepp, och att man inte har fler får på ett område, än vad området klarar av. Den ekologiska ullen kostar mer av flera anledningar. Eftersom det inte produceras i samma utsträckning som vanlig ull, kan de därför inte konkurera med de större producenterna. Ett av kraven för att bli ekologiska är att markerna inte får överbetas, och detta medför färre får per landenhet, än vad som krävs för vanlig ull. Detta gör att det kräver mer mark för att hålla samma antal får. Ekoligisk ull tvättas i certifierade ekologiskt biologiskt nedbrytbart tvättmedel, och inget annat, i jämförelse med vanlig ull som tvättas med många olika kemikalier. Ekologisk ull används idag till samma saker som vanlig ull, dock framförallt barnkläder. Marknaden för den giftfria ullen ökar, och marknaden ser mer och mer utav den.

Mulesing

Mulesing är bruket att klippa bort hud kring analöppningen på får, för att förebygga angrepp från blåflugor. Metoden förekommer i Australien men innebär enligt kritikerna djurplågeri. En rad åtgärder är på gång för att avskaffa denna metod. Australiensiska Ull Industrin har beslutat att metoden skall upphöra senast 31 dec 2010. Mulesing är redan utfasad i Nya Zealand.

Många företag som använder ull i sin produktionen säger till konsumenterna att de stoppat inköp av ull från Australien. Med detta försöker man få kunden att känna sig trygg och känna sig trygg med att fortsätta handla. Sanningen är att textilföretagen faktiskt oftast inte kan garantera detta. På ett företag som jag arbetat på köper man merinoull från ett spinneri i Italien men detta spinneri köper in ullen från många olika länder i världen. Dock främst Australien och Nya Zeeland där uppfödning och framavling av merinofåren mestadels förekommer. Tyvärr är det så att människor glömmer alldeles för fort, först när dåliga nyheter kommer så bryter det ut kaos och det pratas inte om någonting annat. Så var fallet när reportage om Mulesing läckte ut och spreds i media, konsumenter slutade upp med att handla varor innehållande ull. Detta varade inte länge utan folk glömmer tyvärr lika fort som dåliga nyheter sprids. Ingreppet mulesing räddar fåren men problemet är hur det går till när man gör det, företagen kan inte försäkra intressenterna om att detta inte förekommer om man inte gjort kontroller på det. Räcker det med att lita på ett italienskt spinneris ord och garanti om att mulesing inte förekommmit?.