Många företag som använder ull i sin produktionen säger till konsumenterna att de stoppat inköp av ull från Australien. Med detta försöker man få kunden att känna sig trygg och känna sig trygg med att fortsätta handla. Sanningen är att textilföretagen faktiskt oftast inte kan garantera detta. På ett företag som jag arbetat på köper man merinoull från ett spinneri i Italien men detta spinneri köper in ullen från många olika länder i världen. Dock främst Australien och Nya Zeeland där uppfödning och framavling av merinofåren mestadels förekommer. Tyvärr är det så att människor glömmer alldeles för fort, först när dåliga nyheter kommer så bryter det ut kaos och det pratas inte om någonting annat. Så var fallet när reportage om Mulesing läckte ut och spreds i media, konsumenter slutade upp med att handla varor innehållande ull. Detta varade inte länge utan folk glömmer tyvärr lika fort som dåliga nyheter sprids. Ingreppet mulesing räddar fåren men problemet är hur det går till när man gör det, företagen kan inte försäkra intressenterna om att detta inte förekommer om man inte gjort kontroller på det. Räcker det med att lita på ett italienskt spinneris ord och garanti om att mulesing inte förekommmit?.
== Källor ==
http://www.wool.com
http://en.wikipedia.org/wiki/Wool
Sustainable fashion & textiles, Kate Fletcher
http://www.ota.com
Tyg eller otyg? Fakta underlag Miljövänliga veckan 2007, Naturskyddsföreningen
Http://www.organicwool.com.au
www.synchrotron.vic.gov.au
http://www.csiro.au