Difference between revisions of "Öko-tex 100/sv"

Revision as of 13:36, 19 September 2008

Öko-Tex Standard 100 är en humanekologisk märkning som med utgångspunkt från användaren av det textila materialet, antingen det är i produktionsledet eller slutanvändaren, har specificerade gränsvärden för över 100 olika hälsoskadliga substanser. Gränsvärdena och de aktuella ämnena uppdateras årligen beroende på ny kunskap och nya lagar och förordningar som kommer fram. Målet är att en Öko-Tex märkt produkt skall uppfylla alla lagar och förordningar oavsett land.

Märkningens ursprung är Österrikiska textilforskningsinstitutet och Öko-Tex organisationen består numera a 13 Europeiska textilforskningsinstitut däribland Swerea IVF i Sverige samt ett institut i Japan. Kontor finns över hela världen. Märkningen har fått stor internationell spridning, främst som verktyg ”business to business” men blir mer och mer känt även hos slutkonsumenten. Öko-Tex modulsystem innebär att varje led i den textila kedjan ansvarar för sin produktion. För att säkerställa att inga hälsoskadliga ämnen förs vidare till nästa del i kedjan kan certifieringar utföras efter respektive processteg.

Processerna i den textila kedjan är:

Kravdokumentet ser likadant ut oavsett om det är fibrer eller färdiga produkter. Däremot finns det vissa skillnader om materialet som skall certifieras är ämnat för babyprodukter, produkter med hudkontakt, produkter utan hudkontakt eller dekorationsmaterial.

Senaste utgåvan av Öko-Tex Standard 100 med tabell över gränsvärden och de enskilda substanserna specificerade kan laddas ner från Öko-Tex hemsida.

Kontroll av processerna

Nedan följer lite tips vad man bör tänka på vid respektive processteg om de textila insatsvarorna redan är Öko-Tex certifierade.

Fiberproduktion

Fibertillverkaren tar ansvar för sin del och kontrollerar förekomst av extraherbara tungmetaller och pesticider samt ser till att inga hälsoskadliga ämnen såsom formaldehyd, klorerade fenoler, ortofenylfenol och tennorganiska föreningar förekommer i spinnoljor eller liknande. pH och fria aminer som kan bildas vid tillverkning av elastanfibrer bör också ingå i kontrollprogrammet. Fibrer kan förekomma i färgad form. Antingen spinnfärgade eller färgade i speciella maskiner i fiberform. Då bör de färgningsrelaterade parametrarna också kontrolleras. (se vidare om färgning)

Garnproduktion

Om inte några tillsättningar görs vid spinning av fibrerna till garn tillförs inga hälsoskadliga ämnen och garnet kan gå vidare till nästa process. Vissa garner säljs som färdigklistrade varpgarner. Dessa kontrolleras med avseende på pH, formaldehyd, klorerade phenoler, ortofenylfenol och tennorganiska föreningar.

Produktion av trikå eller väv

Vid stickning av textila material kan det förkomma att man använder stickoljor. Dessa bör kontrolleras avseende klorfenoler, ortofenylfenol och andra konserveringsmedel såsom formaldehyd. Vid vävning klistras varptrådarna. Den färdiga väven kontrolleras med avseende på pH, formaldehyd, klorfenoler, ortofenylfenol och tennorganiska föreningar.

Blekning och färgning

Efter stickning eller vävning sker de våtkemiska behandlingarna t ex blekning, färgning, mjukning, antistat behandling och/eller andra finishbehandlingar. Dessa behandlingar är som bekant de mest kemikaliekrävande behandlingarna. Beträffande blekta material av cellulosa-fibrer är pH väldigt viktigt då denna process utförs med mycket alkali. Om slutprodukten är en blekt vara provas övriga kemiska parametrar.

De parametrar som provas efter färgning om varan inte skall finishbehandlas är pH, formaldehyd, extraherbara tungmetaller och förekomst av azo-färgämnen som kan sönderdelas till förbjudna arylaminer. Observera att de flesta textila färgämnena är azo-färgämnen men det är numera bara ett fåtal (relativt sett) av dessa som kan sönderdelas till de s k MAK-aminerna som är cancerogena eller misstänkt cancerogena. Dessa aminer är även reglerade i EU-direktiv. Består textilierna av polyester eller acetatfibrer kontrolleras de avseende allergena färgämnen som kan förekomma i dispersionsfärger. Vid färgning av polyester skall inte carriers av typen klorbensener och toluener användas. Dessutom bör man säkerställa att inga klorerade fenoler, ortofenylfenoler, tennorganiska föreningar eller formaldehyd är tillsatta i textilkemikalierna.

Finishbehandling

Till finishbehandling hör beläggning eller coating. Det förekommer att man använder ftalater som mjukgörare i beläggningarna. Vissa av dessa är reglerade i produktklasserna I och II.

Material som kan avge flyktiga ämnen som t ex madrasser, mattor, rullgardiner och liknande provas avseende VOC, volatile organic compounds.

Beträffande flamskyddsmedel och biologiskt aktiva substanser som förhindrar bakterietillväxt finns det på Öko-Tex hemsida www.oeko-tex.com en lista över de substanser och fibrer som är accepterade av Öko-Tex. I produktklass IV är förbjudna bromerade flamskyddsmedel specificerade däremot är andra flamskyddsmedel tillåtna.

Materialen skall också ha en viss färghärdighet mot vatten, svett och gnidning. För babyartiklar som är i klass I finns det speciella kriteriet färghärdighet mot saliv och svett vilket innebär att materialet inte får släppa någon färg och anfärga medföljande väv vid provningen.

Slutprodukten efter färgning och finishbehandling kontrolleras avseende pH, formaldehyd, extraherbara metaller, klorerade fenoler, ortofenylfenol, tennorganiska föreningar, förbjudna azofärgämnen ev allergena färgämnen, klorerade bensener och toluener samt färghärdigheter.

Vid den sista processen som är tillverkning av plagg används förutom väv eller trikå en rad olika tillbehör såsom dragkedjor, knappar, olika band, applikationer, etiketter mm. Även dessa material bör man ha kontroll över. Speciellt om man vill märka slutprodukten med en Öko-Tex symbol. Då skall alla delarna i plagget uppfylla kraven i Öko-Tex Standard 100.

Hur säkrar man att inga hälsoskadliga ämnen finns i slutprodukten?

Bästa sättet är att ha kontroll på de insatsvaror som man använder. Beträffande kemikalier och färgämnen bör man ställa krav på sina leverantörer så att det inte finns några av de reglerade ämnena med. I säkerhetsdatablad kan man hitta viss information, till exempel vilken typ av färgämne eller kemikalie det är. Tyvärr är säkerhetsdatabladen inte alltid tillräckliga. Då bör man kontakta leverantören för ytterligare information.

Vissa parametrar är produktionsberoende såsom pH, formaldehyd och färgäktheter. Dessa provningar bör ingå i den ordinarie produktionskontrollen. Öko-Tex Standard 200 beskriver kort de testmetoder som används av Öko-Tex och denna standarden kan ligga till grund för de provningar man vill utföra själv.

Beträffande de textila insatsvarorna underlättar det om dessa redan är Öko-Tex certifierade och då i den aktuella produktklassen.

Produktklasser

Som tidigare nämnts är kraven olika beroende på vilken produktklass produkten skall certifieras emot. Med tanke på Öko-Tex modulsystem är det viktigt att man redan på fiberstadiet tänker efter vilken slutanvändaren är. Grundmaterial och tillbehör bör certifieras mot den produktklass som gäller för slutprodukten. De högsta kraven är för produkter som certifieras enligt klass I. Uppfyller materialen kraven i klass I uppfyller de även kraven i de andra klasserna.

Produkter för baby – produktklass I

Alla artiklar, grundmaterial och tillbehör som används för produktion av babyartiklar upp till 36 mån, till exempel textila leksaker, underkläder, sparkdräkter, sängkläder, frottéartiklar, kjolar, blusar, mjukisdjur mm. Skinnplagg är undantagna.

Produkter med direkt hudkontakt – produktklass II

Alla artiklar som när de används har den största delen av ytan i direkt kontakt med huden t ex underkläder, sängkläder, frottéartiklar, kjolar, blusar mm.

Produkter utan direkt kontakt med huden – produktklass III

Artiklar som när de används bara har en liten del av ytan i direkt kontakt med huden t ex ytterplagg, foder till ytterplagg mm.

Dekorationsmaterial - produktklass IV

Artiklar som används som dekoration t ex borddukar, gardiner, tapeter, möbeltyger, mattor, madrasser mm.Innan Öko-Tex certifikaten utfärdas skriver företaget under en försäkran om att deras produkter uppfyller kraven och att de är i överensstämmelse med de prover som skickats in för provning samt att de har ett kvalitets- och kontrollsystem som säkerställer att produkterna uppfyller kraven. Certifikatet som utfärdas, när all nödvändig information är granskad och representativa prover är testade och godkända, är giltigt i ett år. Detta kan sedan efter ny bedömning och provning förlängas med ett år i taget.