m |
|||
| (3 intermediate revisions by 3 users not shown) | |||
| Line 1: | Line 1: | ||
| − | [[ | + | [[File:Droppe.JPG|500px|]] |
| − | This | + | Fluorkarboner är i strikt bemärkelse kemiska föreningar bestående av enbart fluor och kol som t.ex. polytetrafluoreten, PTFE (”Teflon®”). |
| + | |||
| + | Inom textil och beklädnad används termen närmast om en grupp perfluorerade impregneringsmedel (”oleofoberingsmedel”), väsentligen bestående av perfluoralkylkedjor bundna till en filmbildande polymer av polyakrylat eller polyuretan, med vars hjälp mycket goda och varaktiga avvisande egenskaper mot vatten- och oljeburen smuts kan nås. | ||
| + | |||
| + | Effektmässigt brukar man skilja mellan två typer av fluorkarboner. Den ena och vanligaste är ”repellent-typen” som ger bästa möjliga avvisningseffekter av vatten och olja. Den andra är ”release-typen” som har hydrofila delar inkorporerade i den polymera bäraren för att underlätta smutslossning vid tvätt, men som ger något sämre avvisningseffekter. | ||
| + | |||
| + | Fluorkarboner kan användas på i stort sätt alla fiberslag och anbringas vanligen på dukvara i en foulardprocess med efterföljande torkning och härdning genom värmebehandling. Vid härdningen bildas en fiberomslutande film samtidigt som fluorkolkedjorna orienteras så att en kvasikristallin struktur med mycket låg ytenergi bildas på fiberytan. Denna struktur störs vid nötning och tvätt men kan återställas genom förnyad värmebehandling. Ytans beständighet kan ökas något genom medanvändning av tvärbindande ämnen. Temperaturbehovet för att återställa ytstrukturen efter tvätt minskas då också. Man talar här om LAD (Laundry-Air-Dry)-egenskaper hos den så utrustade textilien. | ||
| + | |||
| + | Bindningen mellan fluor och kol är mycket stark och perfluoralkylkedjor visar stor persistens och kan transporteras långväga i miljön. PFOS (perfluoroktylsulfonat) t.ex. är dessutom bioaccumulerbar och toxisk och är klassad som en POP (Persistant Organic Pollutant). PFOS och s.k. PFOS-relaterade ämnen, dvs ämnen som kan brytas ned till PFOS, fanns i tidigare generationer av fluorkarboner men sedan deras hälso-och miljöfarliga egenskaper uppdagats har de fasats ut. Dagens pefluorerade impregneringsmedel har kortare fluorkolkedjor (C4-C6) och deras hälso-och miljöegenskaper var i dec-2011 ofullständigt utforskade. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ---- | ||
| + | ''This article is still a stub and needs your attention. Please plunge forward and help it grow!'' | ||
Latest revision as of 12:09, 4 May 2015
Fluorkarboner är i strikt bemärkelse kemiska föreningar bestående av enbart fluor och kol som t.ex. polytetrafluoreten, PTFE (”Teflon®”).
Inom textil och beklädnad används termen närmast om en grupp perfluorerade impregneringsmedel (”oleofoberingsmedel”), väsentligen bestående av perfluoralkylkedjor bundna till en filmbildande polymer av polyakrylat eller polyuretan, med vars hjälp mycket goda och varaktiga avvisande egenskaper mot vatten- och oljeburen smuts kan nås.
Effektmässigt brukar man skilja mellan två typer av fluorkarboner. Den ena och vanligaste är ”repellent-typen” som ger bästa möjliga avvisningseffekter av vatten och olja. Den andra är ”release-typen” som har hydrofila delar inkorporerade i den polymera bäraren för att underlätta smutslossning vid tvätt, men som ger något sämre avvisningseffekter.
Fluorkarboner kan användas på i stort sätt alla fiberslag och anbringas vanligen på dukvara i en foulardprocess med efterföljande torkning och härdning genom värmebehandling. Vid härdningen bildas en fiberomslutande film samtidigt som fluorkolkedjorna orienteras så att en kvasikristallin struktur med mycket låg ytenergi bildas på fiberytan. Denna struktur störs vid nötning och tvätt men kan återställas genom förnyad värmebehandling. Ytans beständighet kan ökas något genom medanvändning av tvärbindande ämnen. Temperaturbehovet för att återställa ytstrukturen efter tvätt minskas då också. Man talar här om LAD (Laundry-Air-Dry)-egenskaper hos den så utrustade textilien.
Bindningen mellan fluor och kol är mycket stark och perfluoralkylkedjor visar stor persistens och kan transporteras långväga i miljön. PFOS (perfluoroktylsulfonat) t.ex. är dessutom bioaccumulerbar och toxisk och är klassad som en POP (Persistant Organic Pollutant). PFOS och s.k. PFOS-relaterade ämnen, dvs ämnen som kan brytas ned till PFOS, fanns i tidigare generationer av fluorkarboner men sedan deras hälso-och miljöfarliga egenskaper uppdagats har de fasats ut. Dagens pefluorerade impregneringsmedel har kortare fluorkolkedjor (C4-C6) och deras hälso-och miljöegenskaper var i dec-2011 ofullständigt utforskade.
This article is still a stub and needs your attention. Please plunge forward and help it grow!