Difference between revisions of "Miljömärkning"

Revision as of 11:23, 6 November 2008

thumb|300px| Illustration: MiljömärkningarMiljömärkning syftar till att vägleda och informera inköpare och konsumenter om varor och produkter. Märkningen ska stimulera tillverkare och importörer att utveckla mer miljöanpassade produkter.

Historik

Startskottet till dagens miljömärkning av textilier kom från ett företag i Danmark, som började marknadsföra sina produkter under benämningen Green Cotton. Företaget slog larm till massmedia och allmänheten om att det användes en rad bekämpningsmedel vid odling av bomull. Parallellt lanserades organiskt odlad bomull på marknaden. Efter Green Cottonmärket följde en rad andra miljömärken. Konsumenten möttes av en djungel av miljöinformation. Även andra aktörer engagerade sig i miljömärkningsarbetet. Naturskyddsföreningen (Bra Miljöval-märkning) och SIS (Svanen-märkning) såg till att en mer officiell miljömärkning togs fram. En annan typ av miljömärkning med inriktning mot humanekologi togs fram av Öko-Tex (Öko-Tex standard 100). I dag finns det färdiga märkningskriterier för Svanen och Bra Miljöval samt EU-blomman från EU.

En miljömärkning baseras på en miljöstandard där en utomstående part sätter upp vilka krav som ska ställas för att en produkt ska få ett miljömärket. Kunden överlåter åt miljömärkningsorganet att genom miljömärkningen visa vilka produkter som är mest miljöanpassade. För den mindre miljökunniga inköparen är detta ett enklare system. Nedan redovisas kortfattat innebörden av de vanligaste textila miljömärkningarna.

SIS miljömärkning – Svanen

thumb|200px| Logo Svanen SIS kriterier för en miljömärkt produkt är omfattande. Svanenmärket kräver att resthalter av kemikalier i råfibern samt den färdiga produkten inte överstiger vissa angivna värden. Reglerna för resthalter i fibern tillämpas inte om fibern består av återvunnen bomull, lin eller ull. Ett av de största hindren att uppfylla Svanen- kriterierna är att det måste vara känt vilken odlare som har tillverkat fibern. Detta innebär problem, eftersom bomull normalt köps från grossister som inte håller isär bomull från olika odlare. Snarare är det så att grossisterna medvetet blandar bomull från olika odlare för att få så jämn kvalitet som möjligt. En hel del krav ställs för beredning av textilier vilket bl.a. innebär att en rad kemikalier inte får utnyttjas eller bara får förekomma i begränsad utsträckning. Ett grundkrav för att erhålla Svanenmärket på en textilprodukt är att man uppfyller kriterierna för EU-blomman. Utöver detta ställs bland annat krav på ekologisk produktion av naturfibrer (odling respektive djurhållning), energi och vattenförbrukning, etisk produktion, retursystem för produkter och emballage. Vidare ställs krav på att innehavaren av svanenlicensen uppfyller alla krav, lagar och regler angående säkerhet, miljö och arbetsmiljö som finns etablerade i de aktuella produktionsländerna. För miljö- och kvalitetsstyrning av arbetet ska producenterna upprätta rutiner och instruktioner som säkerställer att svanenkriterierna efterlevs.

Naturskyddsföreningens miljömärkning – Bra Miljöval

thumb|100px| Logo Bra Miljöval Även kriterierna för Bra Miljöval (Falken) är omfattande. Kriterierna är indelade i två huvud- grupper. Den "lindrigaste" ställer inga krav avseende odlingen av naturfibern. Däremot ställs en rad krav för hur beredningen ska gå till. Produkter som uppfyller de lindrigare kraven märks "Bra Beredning". De mer långtgående reglerna för fiberframställning, märkta "Bra Fiber" och "Bra Beredning" ställer bland annat krav på att naturfibern ska vara ekologiskt framställd. I bilaga 2 redovisas vilka kemikalier som omfattas av Bra Miljövalkriterierna, dvs. inte får användas eller bara får användas i begränsad omfattning.

EU – blomman

thumb|100px| Logo EU-BlommanDet är den danska Miljöstyrelsen som har varit huvudman för utarbetandet av EU:s kriterier. Kriterierna omfattar 23 produktgrupper. Produktgruppen Textilprodukter omfattar textilier för konfektion och accessoarer (med undantag för dun, fjädrar, membran och coatings), Inredningstextilier (med undantag för vägg- och golvbeläggningar), samt fibrer, garn och tyg. Arbetet med att ta fram nya produktgrupper pågår kontinuerligt. Textila material som omfattas av kriterierna ska bestå av minst 90 viktprocent textilfibrer . Kriterierna omfattar följande processteg i den textila varans livscykel:

• Fiberproduktion
• Spinning, vävning och stickning
• Våtberedning
• Färgning och "finishing"
• Tryckning
• Avloppsvattenbehandling (våtberedning)

Vidare ska information lämnas om bland annat energi- och vattenförbrukning. Slutligen ställs krav på att den färdiga produkten ska uppfylla vissa kvalitetskrav när det gäller användbarheten för konsumenten. Vid bomullsodlingen är det inte är tillåtet att använda bekämpningsmedel som innehåller vissa ämnen (enligt angivna svarta listor). För att kontrollera att så inte har skett, krävs att råbomullen analyseras innan den vävs eller stickas. Analys ska göras fyra gånger per år. Om bomullen består av 50 procent organiskt odlad bomull, räcker det med en analys per år. Organiskt odlad bomull behöver inte analyseras. Här räcker det att styrka att odlingen har skett organiskt, se vidare EUs förordning 2092/91 , Ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel.

För polyestertillverkning erfordras att utsläppen av VOC ("lösningsmedel") är mindre än 1,2 g/kg polyester. Antimonhalten i polyester får inte överstiga 300 ppm. Pentaklorfenol får inte användas överhuvudtaget under tillverkningen. I övrigt finns en rad krav omfattande klister, detergenter, färgämnen och pigment. Därtill krävs att lösningsmedelshalten i tryckpasta inte överstiger 5 procent. Slutligen får formaldehydhalten i den färdiga produkten inte överstiga 30 ppm i barnprodukter och 75 ppm för övriga produkter. En sammanställning av kriterierna framgår i huvudsak av bilaga 2, kolumn "EU-blomman".

Öko-Tex Standard 100

thumb|100px| Logo Öko-Tex 100 Öko-Tex miljömärkning, Öko-Tex Standard 100, är en oberoende humanekologisk märkning, som med utgångspunkten människa - plagg, garanterar frånvaron av hälsofarliga substanser enligt förutbestämda gränsvärden. För garner, tyger och textila produkter av olika slag specificeras gränsvärden för ämnen som kan vara skadliga för människan. Dessa gränsvärden uppdateras kontinuerligt. Märkningen har ett stort internationellt stöd genom att merparten av Västeuropas textilforskningsinstitut är anslutna. I Sverige är det textilforskningsinstitutet IFP i Göteborg som är ansvarig för certifiering. I framför allt Tyskland är det vanligt att kunder kräver att produkterna ska vara godkända enligt Öko-Tex. Härigenom har märkningen fått stort internationellt genombrott.

Testerna som utförs baseras på ändamålet för den textila produkten. Ju mer kroppsnära ett material är desto lägre är nivån på gränsvärdena för vad som får finnas i materialet. Gränsvärdena gäller för färgers och beredningars härdigheter mot exempelvis svett. Textiliens pH-värde ska även befinna sig inom ett visst intervall för vad som liknar hudens normala pH-värde. Även intervallet för pH varierar beroende på hur hudnära textilmaterialet ämnar att vara. De olika klasserna är:

Klass I: Textilier och textilleksaker för barn Sådana textilier är kläder, underkläder, sängkläder och filtar inklusive leksaker som består av textil som är ämnade för barn upp till tre år. Denna klass har de högsta kraven och därmed också, för de flesta ämnen, de lägsta tillåtna gränsvärdena. Anledningen till detta är att små barn anses vara känsligare dels genom sin känsliga hud men även pga att de ”stoppar allt i munnen”. Förutom pH-värde och svetthärdighet är det därför viktigt att även utföra tester som visar materialets härdighet mot saliv.

Klass II: Textilier i direktkontakt med huden Denna klass innefattar textilier och kläder som är tänkta att användas i direktkontakt med kroppen, såsom underkläder, sängkläder, frottévaror, skjortor och blusar. Gränsvärdena för förekomst av ämnen i materialet är något högre i denna klass än i klass I, medan pH-värdet är detsamma pga. att textilierna är ämnade för kroppsnära produkter.

Klass III: Textilier utan direkt kontakt med huden Textilier i denna grupp är bland annat ytterplagg och foder. Dessa kommer inte i direkt kontakt med huden varför gränsvärdena för pH-värdet har ett bredare toleransområde. I övrigt är gränsvärdena de samma som klass II.

Klass IV: Inredningstextil Denna klass riktas mot inredningstextil såsom dukar och gardiner, men även väggtextilier och mattor . Här gäller samma pH och gränsvärden som för klass III.

Öko-Tex 1000

Som en naturlig utveckling av Öko-Tex standard 100 introducerades 1995 en standard som även täcker produktionsekologiska aspekter, Öko-Tex 1000. Kraven för att erhålla en sådan certifiering följer specifika kriterier för tillverkningsprocesserna. Man ska dessutom kunna visa att minst 30% av den totala produktionen redan är certifierad under Öko-Tex standard 100. Kraven som ställs för produktionen innebär bland annat att man ska undvika eller begränsa användningen av skadliga ämnen. Man ska även följa gränsvärden för utsläpp till vatten och luft och optimera sin energianvändning. Med fokus inriktat på produktionspersonalen innebär kraven även att man ska säkerställa en låg bullernivå, reducera eller eliminera partikel- och dammföroreningar och introducera åtgärder för att garantera ett säkert arbete. Företaget revideras efter sin certifiering vart tredje år, av ett oberoende organ, som är medlem i Öko-Tex international-”Association for the Assessment of Environmentally Friendly Textiles".

Öko-Tex 100 plus

Om ett företag är certifierat enligt kraven i Öko-Tex 1000 och har sina produkter certifierade enligt Öko-Tex 100, kan det ansöka om en speciell märkning för sina produkter. Denna märkning heter Öko-Tex 100 plus och ställer krav på att man lever upp till kriterierna från de andra två certifieringarna. Ett ytterligare krav är att företaget ska kunna bevisa att den totala produktionskedjan, dvs. alla företag utan några undantag som är involverade i en speciell produkt, är certifierade enligt Öko-Tex 1000. Samtliga tester som utförs på textilvaror utförs enligt standardiserade testmetoder som finns beskrivna i ”Öko-Tex standard 200 – Testing Procedures”. Övriga standarder är Öko-Tex 100 och Öko-Tex 1000 som ger vägledningar om produkt- respektive produktionsförhållanden inför en kommande certifiering.

KRAV – Kontrollförening för ekologisk odling

Krav är en ekonomisk förening som i huvudsak inriktar sig mot ekologisk livsmedelsproduktion. För att en produkt ska få kallas för ekologisk, måste den ha producerats enligt EUs regler för ekologisk produktion (Rådets förordning (EEG) nr 2092/91). Regler finns utarbetade för flera olika områden, där textilvaror berörs genom ekologisk odling och djurhållning. Dessutom tillkommer speciella krav som är specifika för framställning av textilfibrer. För bomull och lin gäller allmänna växtodlingsregler såsom förbud mot kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och genmodifierade organismer. För ullproducenter gäller samma krav som övrig djurhållning tex foder och parasitbekämpning. Vidare ställs bland annat krav på vattenanvändningen vid bomullsodling och användning av lätt nedbrytbara kemiska produkter som används vid avkokning av ull.

KRAVs kriterier för textilvaror gäller sålunda enbart för råmaterialet, varför man inte kan finna KRAV-märkta textilier i butiken. En textilvara som består av kravodlad bomull får dock märkas med texten ”Innehåller kravodlad bomull”. Certifieringen utförs av dotterbolaget Aranea Certifiering AB.

Externa länkar

• Föreningen KRAV
• Svanen/EU-blomman - SIS Miljömärkning,
• Bra Miljöval - Naturskyddsföreningen
• IFP Research
• Oeko-Tex International,

Denna artikel behöver uppdateras och utökas med flera miljömärkningar bland annat. Hjälp gärna till!