Difference between revisions of "Syntetfibrer"

Revision as of 15:16, 21 October 2008

En syntetfiber är en typ av konstfiber. Syntetfibrer står kemiskt sett nära plasterna. Vissa syntetfiber har exakt samma kemiska uppbyggnad som vissa plaster. Ett stort användningsområde för syntetfibrer är tillverkning av textilier.

Råvaror för syntetfibrer är exempelvis kol, vatten och syre. Råvarorna syntetiseras (sammanfogas) till långa molekylkedjor, en process som kallas polymerisation. Därefter smälts eller löses denna polymer till en spinnlösning. Spinnlösningen pressas genom en dysa med små hål för att bilda långa fibrer.

Samma syntetfiber kan ha olika namn (handelsnamn) beroende på vem som tillverkat den och var den tillverkats. Några välkända syntetfibrer är nylon, akryl, polyester och polyamid.

Miljöpåverkan

Den största miljöpåverkan från tillverkningen av syntetfibrer som polyster och polyamid är att råvaran är olja som är mycket energikrävande att utvinna. Oljeutvinning påverkar inte bara miljön den är också politiskt och socialt kontroversiell.

Oljan polymeriseras och omvandlas till polymerer som spinns ut till fibrer genom smältspinning. Vid polymerisationen krävs olika typer av kemiska katalysatorer för att få igång processen (som ofta inte är bra för miljön) och sen tillsätts också kemikalier för att ge fibern olika egenskaper till exempel att den ska vara matt eller att man tillsätter optiska vitmedel till exempel.

Polyester tillverkas inte bara av olja utan kräver även mycket energi vid framställningen. 1 kg polyster kräver 109 mega joul vid framställning varav hälften är själva råvaran och hälften går åt vid tillverkningen. för 1 kg polyamid är det 150 mega joul vilket kan jämföras med 50 mega joul för bomull.

De höga hastigheterna vid spinningen kräver användning av smörjmedel, spinnoljor som oftast är mineraloljor med tillsatser av tensider för att förenkla urtvättning vid färgning.

Tillverkningen ger utsläpp av växthusgaser bland annat på grund av den energikrävande tillverkningsprocessen och oljeutvinningen.

Historik

Efter andra världskriget började produktionen av de så kallade helsyntetiska fibrerna, dvs. man syntetiserade även de kedjepolymerer ur vilka man sedan spann ut fibrerna genom tunna dysor. Som utgångsmaterial för syntesen av dessa kedjepolymerer använder man i dag vissa fraktioner från oljedestillationen (nafta och alkener), men för den första polyamidtillverkningen utnyttjades pentoser från majskolvar. I dag är oljekemin helt dominerande vid tillverkningen av de syntetiska fibrernas kedjepolymerer, men även växtmaterial kan användas för syntetfibertillverkning.

Dessa fibrer är helsyntetiska och görs av mineraloljefraktioner ur vilka man framställer mo-nomerer. Ur dessa framställs kedjepolymerer, antingen genom kondensation av flera monomerer, eller genom styrd additionspolymerisation av omättade monomerer, t.ex. Syntetfibrer. Totalt används 2-4% av utvunnen mineralolja för framställning av syntetmaterial inklusive fibrer. Vanligaste syntetfibrerna är polyster och polyamid.

Detta avsnitt behöver utökas. Hjälp till genom att fylla i mer!