Difference between revisions of "Avklistring"

Revision as of 17:39, 6 October 2008

Avklistringen är en textilprocess som är en del av förbehandlingen? vid tillverkningen av vävda material. Avklistringen innebär avlägsnande av det varpklister som måste impregneras på varptrådarna för att skydda dem mot den mekaniska nötningen vid vävningen. Som klistermedel används i dag stärkelseprodukter, polyvinylalkohol (PVA), polyakrylsyra (PAC), karboximetylcellulosa (CMC). Vidare används galaktomanan och polyester. Klistermedlen måste avlägsnas före färgning och beredning. Kraven är därför att de ska vara:

• Lätta att avlägsna.
• Tåliga mot alkali.
• Lätta att påvisa för att man ska kunna kontrollera att klistret är borta.

Stärkelseklistren avlägsnas i regel genom att tillsätta enzym som bryter ned stärkelse och gör dem vattenlösliga. PVA, PAC och CMC är vattenlösliga. PVA är något känsligt för alkali och peroxider som kan förändra dem och göra dem svåra att tvätta ur. Vissa PAC-klister är termiskt instabila och kan bli olösliga vid uppvärmning. Importerade råvävar innehåller redan varpklister medan man i Sverige kan göra valet själv. Detta innebär normalt att val av klister inte styrs från Sverige. PVA- och PAC-klister används ofta på syntetiska material medan stärkelseklister mest används på cellulosafibrer. I regel behövs större mängder av stärkelse- och cellulosaderivaten än av syntetklistren räknat som viktsprocent på fibermaterialen.

Miljöfakta - avklistring

Stärkelseprodukterna är lättnedbrytbara. CMC, PVA och PAC är delvis nedbrytbara. Vissa observationer tyder på att en del modifierade stärkelseklister är svårnedbrytbara. Klistermedlen och deras enzymatiskt nedbrutna varianter visar ingen fisktoxicitet. De svårnedbrytbara klistren hamnar i reningsverkens avloppsslam. Vid beredning av väv består mer än 50 % av avloppets organiska innehåll av klistermedel. Merparten av klistermängderna består oftast av stärkelseklister som är biologiskt lätt nedbrytbart. Dessutom bryts det delvis ned vid avklistringen. För övriga medel har uppgifter hämtats ur Tox Info-handboken och uppgifter från klistertillverkare.

Exempel på olika klister som används framgår av följande punkter:

• Polyvinylalkohol (PVA) framställs ur polyvinylacetat under bildning av ättiksyra, som lätt bryts ned. Enligt äldre uppgifter är PVA svårnedbrytbart, men senare uppgifter från tillverkarna tyder på att ämnet är nedbrytbart. Varierande molvikt kan vara orsak till dessa motstridiga uppgifter liksom adaption av slamorganismer.
• Polyakrylsyra (PAC) är lättnedbrytbar i vattenmiljö men toxisk mot alger. Akrylsyrapolymeren är delvis svårnedbrytbar, sannolikt beroende på polymerisationsgraden (molekylstorleken) och adaption av slamorganismer.
• Karboxymetylcellulosa (CMC) är sannolikt något mera svårnedbrytbart än cellulosa, vilket beror på karboxyleringsgraden.
• Polyester (PET) kan hydrolyseras enzymatiskt. Både tereftalsyra och etylenglykol är lättnedbrytbara i vattenmiljö.

Källor

Textilmiljöhandboken