{{Dyeing}}
'''Färgning''' görs på textilier antingen när de är fibrer, garn, tyg eller färdigt plagg. Olika fibrer tar upp färg (har olika [[affinitet]]) för olika typ av färgmedel. Ett färgbad består ofta av olika hjälpkemikalier (som tensider, egaliseringsmedel, skumdämpare, efterbehandlingsmedel och salter) och själva färgmedlet. Dessa hjälpkemikalier är olika beroende på färgmedel, material som ska färgas, vilka typer av maskiner och metoder man använder sig av. Färgtid och temperatur är andra saker som skiljer sig. Hur mycket färg som används kan variera väldigt mycket beroende på färgmetod och också på vilket djup som man vill att färgen ska ha. Efter färgning så ska textilierna tvättas så man får bort dessa hjälpkemikalier och färgrester.
Färgningsprocessen kräver mycket resurser när det gäller vatten, energi och kemikalier och ger avfall som ofta är mycket färgad och innehåller kemikalier. Dock är det inte alltid som själva färgen är den som är miljöfarlig utan andra kemikalier. Färgning är också inte bara farligt för miljö utan kan också vara en skadlig arbetsmiljö.
Det som är viktigt är att färgen fäster på tyget så att så lite färgämnen som möjligt kommer ut i avloppsvattnet. Blekning och mercerisering ökar färgupptagningen. Olika effektivt beroende på vilken sorts färgämne man använder. Färgämnestillverkare och textilfärgare vill att färgämnena ska ha hög stabilitet eller härdighet mot ljus, tvättning och svett samt mot olika föroreningar i luft och vatten. De ska också ha en hög affinitet för fibermaterialet så att badutbytet blir högt och så lite färgämne som möjligt hamnar i restbadet och i avloppet.
Det är svårt att säga vilka färger som är bäst eller sämst. Men en del varianter av blått, grönt och turkost är svåra att få fram utan användning av tungmetallen koppar. Och generellt sätt – ju mörkare färg desto mer färg blev över i färgbadet. I ett livscykelperspektiv är det dock så att ljusa kläder enklare blir smutsiga och då krävs mer energi och vattenförbrukning där istället.