Changes

'''Uttrycket spinning''' används om två processer, dels den process där man gör "oändliga" fibrer (filament) ur en bulkpolymer genom att pressa polymermassan genom fina dysor och sträcka de utkommande filamenten, dels när man parallelliserar och sätter snodd på flera fibrer till ett garn. Alla naturliga fibrer förutom siden har relativt korta fibrer - normalt några centimeter. Sådana korta fibrer kallas stapelfibrer. [[Regenererade|Regenatfibrer]] och [[syntetiska fibrer |syntetfibrer]] är "tillverkade" multifilament som ofta bara behöver en viss snodd för att garnet ska hålla ihop. Av dessa regenererade och syntetiska fibrer görs ofta stapelfibrer genom att kapa dem i lämpliga längder. Detta görs i regel för tillverkning av blandgarn med naturfibrer, t.ex. bomull. Ett filamentgarn behöver enbart snodd för att det ska hänga ihop. För att göra garn av stapelfibrer kardas först fibrerna för att parallellisera dem. Från kardan delar man upp det kardade floret i kardband eller sträckband som innebär att stapelfibrerna ytterligare parallelliseras. Därefter för man in snodden och garnet lindas upp på spolar. Den långsammare delen av garntillverkningen har varit snoddgivningen, men det är också där som utvecklingen har varit som snabbast. Vid sidan om den mekaniska snoddgivningen, oftast kallad ringspinning, finns i dag olika system för att snoddsätta fibrerna med turbulent luft. Vanliga system är "open end" och "air jet". Enkla garner kan snos samman två eller flera till ett garn. Denna process kallas tvinning. Genom att låta garnsnodd och tvinnsnodd gå åt olika håll kan snodden balanseras. En ofixerad enkelsnodd leder annars till att tyget eller plagget vrider sig. Tvinnade garner används ofta för att framställa grövre tyger.